Du lutade dig mot mig nar du var svag

Nar jag och mina klasskamrater fran Langbrodahls gamla skola var mellan 10 och 12 ar fick man ga pa fritidsgarden Klubben. Pa Klubben kunde man sysselsatta sig med en rad olika aktiviter. Spela tvspel i tvspelsrummet, rita och pyssla i pysselrummet, spela spel och ata mellis i det stora rummet, titta pa film pa fredagar i tv-rummet. Och sa hade de en dator i datarummet, datan hade inga spel vad jag kan komma ihag men den hade internet anslutning. Det var under den har tiden jag skaffade min forsta email adress, jag tror faktiskt det var mammas ide att jag promt skulle ha en. Sa hon kunde skicka roliga kedjebrev som hon fortfarande envisas med att skicka, fraga mig inte varfor. Mormor gor ocksa det, det kanske ligger i generna.
Och eftersom jag hade en emailadress hade naturligtvis Sandra en emailadress ocksa, jag ar ganska saker pa att jag var forst med emailadress- ratta mig om jag har fel. Och trots att vi sags varje dag sa skickade vi anda emails till varandra, pa Klubbens dator. Men internet var dyrt pa den tiden sa man var tvungen att forskriva breven. Eller det var vad Mats(en av fritidledarna)sa. Jag och Sandra forskrev da mailen pa papper sa vi visste vad vi skulle skriva i mailet. Pa den tiden var ju inte vara typing skills sa imponerande sa det tog val lika lang tid att skriva mailet nar vi var uppkopplade pa det dyra internet som det skulle ha tagit om vi inte forskrivit pa papper. Mats upplyste oss i efterhand att vi skulle ha forskrivit mailet i ett word dokument och sen klistra in det i mailet for att spara pa det dyra internet. Det var inte lika roligt att skriva mail pa det sattet.
Hur som helst varfor jag berattade den har lilla historien ar for att det ar exakt vad jag gor nu. Jag forskriver det har blogginlagget pa min dator i min sang utan internet anslutning. Internet ar fortfarande dyrt. Eller egentligen inte alls for jag kan ga till bibloteket eller till the office och anvanda gratis internet. Men om jag gar till biblan brukar jag tappa skrivlusten och i the office ar det alltid nagon som vantar pa att anvanda datorn efter en och da far jag daligt samvete av att sitta dar och blogga – den som vantar kanske maste soka jobb for den ar arbetslos och elandig. Att forskriva blogginlagget ar alltsa en bra losning pa problemet.

Jag ar numera arbetslos. I tisdags berattade jag for min chef att jag planerar att sluta nasta fredag bara sa att han vet. Jag ville va schysst och ge honom lite tid att anstalla nagon ny. Han svarar att om sa var fallet sa avrundar vi nu i eftermiddag istallet(FORBANNADE JAVLA KUKHUVUD AR VAD HAN AR!). Jag fick alltsa sluta lite tidigare an planerat da.
Min backup plan var att ga tillbaks till telemarketing jobbet jag gjorde innan jag borjade pa skruvfabriken. Men nar jag funderade vidare pa saken kom jag fram till att jag kommer aka ifran Sydney nasta vecka och jag har fortfarande ingen aning om var jag ska ta vagen. Jag ar ledig(alska att jag kallar det ledig) istallet och forsoka fixa vart vi ska aka. Utan nagon storre framgang tyvarr. Jag har fortfarande en vecka pa mig iof och nan gubbe sa att han hade garanterat jobb for oss, han lat inte sa palitlig. Men i varsta fall har jag en opalitlig kalla i Melbourne som pastar sig ha garanterat jobb – sa det kunde ju ha vart varre. Em ja.

Det ar hysteriskt varmt idag. Otroligt hysteriskt varmt men inte soligt det ar varre an en bastu. Det slog mig nar jag gick pa min morgonpromenad imorse(kring tolv) att jag kommer att arbeta i san har hetta, ack och ve! Och jag vet att jag maste njuta av varmen for hemma ar det minnsann 150 minus och isbjornar vandrar over fran nordpolen och alla ar arbetslosa. Men ibland ar det bara sa hysteriskt varmt, helt galet hysteriskt varmt.

Mhm det var det och nu ska jag skriva ett mail till Sandra jag skulle ha gjort det i forra veckan men det blev inte av.