De senaste nio dagarna har jag jobbat 114 timmar. Idag var en 14 ½ timmars dag. Imorgon far vi betalt, forvisso jobbar vi sa man kan inte gora mycket med pengarna, men vi far anda lon.
Haromdagen lyssnade jag pa Magnus Ugglas – Kung i baren och tankte tillbaks pa tden da jag bodde hemma och faktiskt vantade pa den 25(smaller det). Har far man betalt antingen varje vecka eller varannan vecka och det ar inte pa en bestamd dag utan alla arbetsgivare betalar lon pa olika dagar jag tror faktiskt jag fatt lon olika dagar for varje jobb jag haft. Alltsa ar inte helgen den 25e en sjalvklar utgangskvall – varje dag ar nagons lonedag. Jag vet inte om detta ar bra eller daligt. Det drojer inte langt forns man far lon, vilket ar bra. Det ska bli otroligt drygt nar ajg kommer hem jobba i en HEL MANAD och inte fa betalt forns manaden efter! Herregud man blir ju helt screwed hemma. Lyckas man ta slut pa alla sina slantar en vecka sa drojer det bara nagra dagar sa ar man inte fattig langre. Men det blir lite svart att spara, kan forvisso ha med min livsstil att gora och inte nar jag far lon. Eller just nu ar min livsstil ideal for att spara for jobba ar det enda jag gor. Upp nagon gang mellan 6-8 och ut och jobba mellan 12- 16 timmar sen hem at och sov. Kanske hinner doglo pa tvn i nagon timme eller lasa, jag laser en bok jag gillar for tillfallet.
Sa jag jobbar konstant och behover inte spendera nagot eftersom vi far mat och boende gratis sa alla rikedomar jag tjanar ihop sitter snallt pa banken och vantar pa att jag ska spendera dem. (Jag raknade precis ut att jag tjanade over 1000 dollar pa de har nio dagarna ta det ganger 6.1 och lagg pa lite extra for juste OVER 1000 dollar!Och da ar det skattat och klart och sen i juli ar det bara att inkassera skatteaterbaring att va backpacker ar inte sa fel anda!)
Det ar ganska trakigt och dagarna flter liksom ihop och man minns inte riktigt om nagot hande imorse eller for tre dagar sen efetersom alla dagar ar sa lika. Men det ar bara for nagra veckor och sen bar det av till storstan och sen thailand med lillebror och bara ta det lungt och inte oroa sig over pengar. Det kommer va den forsta gangen pa jag vet inte em alltid som ajg inte kommer kanna mig orolig over pengar. Eller nar jag va hemma och slavade pa aurea vita behovde jag inte heller oroa mig for pengar. Forsta gangen sen jag lamnade Svergie forsta gangen som jag inte har den dar penga och jobboron i bakhuvudet. Ska bli sa otroligt skont.
Eller oro och oro nu insag jag att det later jattehemskt, sa illa ar det inte.
Men det ska bli sjukt skont att ha massa pengar.
fredag 16 april 2010
onsdag 7 april 2010
Once upon a time there was a duck named ducky duck duck
Jag har mitt eget rum. I mitt egna rum sover jag pa en madrass, madrassen ar mindre an 75 cm bred. I mitt egna rum finns ocksa en garderob och en bla tvattkorg i plast. Det ar inte allt for illa jag gillar faktiskt mitt rum. Och aven fast madrassen ar otroligt smal och skumgummi inte ar det mest bekvama underlaget sa duger det mycket val. Det ar lite drygt att det inte finns nagot riktigt fonster, jag har en dorr som vatter mot den inbygda verandan dorren ar som mitt fonster. Myggnat ar fastspikat i oppningen sa man kan inte ga ut genom dorren men det finns en dorr dar som man kan oppna och stanga sa man far in lite ljus. Dorren gar iof inte att stanga ordentligt den oppnar sig pa egen hand sa jag fick lagga en tung madrass som blivit over for dorren sa den inte kan oppnas av sig sjalv langre. Min dorr som jag tar mig in och ut ur rummet ar en trog skjutdorr, jag gillar inte att ha en skjutdorr faktiskt speciellt inte en trog en. Mitt egna rum har en heltackningsmatta som aven resten av huset forutom koket och verandan har. Heltackningsmattan ar beige/brun och helt okej as far as heltackningsmattor goes. Men som namnts forst, det ar mitt eget rum vilket ar sjukt skont. Jag har faktiskt inte haft mitt eget rum sen i typ Augusti. Och det ar sa sjukt skont att inte dela med Mark langre for han snarkar sa javligt.
Mitt eget rum alltsa.
Mitt egna rum ligger i ett hus med heltackningsmattor och en inbyggd veranda. Pa de nio personer som bor har i huset har vi en dusch och en toalett, vilket faktiskt inte ar nagot problem, det later otroligt jobbigt men det ar sallan nagot problem. Huset ligger mitt ute i ingenstans vara narmaste granne ar ett bomullsfalt. Det ar av nagon konstig anledning inte det bomullsfaltet vi skordar.
Har ute har vi ingen mottagning pa mobilerna, man maste aka in till Goondiwindi for att fa mottagning. Det later ocksa otroligt jobbigt men man vanjer sig och det kanns inte sa jobbigt mer som ett faktum, vill jag har kontakt med varlden utanfor maste man ta sig till Goondiwindi forst. I det andra huset vi bodde i hade vi mottagning, inte sa varst bra mottagning men mottagning anda. Och sa hade vi kontoret bara nagra hundra meter fran vart vi bodde sa man kunde leka med internet varje dag om man sa onskade. Har har vi inget kontor med internet men i Goondiwindi har de McDonalds med gratis internet.
I forra huset vi bodde jobbade vi for det mesta inte 10 timmars dagar sa vi fick laga mat sjalva, vilket inte var allt for jobbigt. Matratterna var val ganska intressanta ibland for vi hade ibland lite brist pa mat eftersom Shane var chef forsag oss med mat och ibland tog det lite val lang tid emellan gangerna han forsag oss med mat sa det var verkligen att rota i frysen efter nagot som dog att ata med potatis. Det mesta duger till att ata med potatis sa det var egentligen ingen vild panik, men nagot man klagade pa da.
Nu har vi en kock eftersom vi jobbar minst 10 h varje dag, eller det ar det som ar tanken. Han lagar ocksa mycket potatis och korv och gravy. Och sheppherspie(kottfars, potatismos, artor, majs, lok och typ vilken gronsak som helst alla sheppherdspie ar olika) med gravy. Alltsa valdigt traditionell engelsk husmanskost(ocksa iralndsk husmanskost men fragar man en irlandare sa ar det en otroligt stor skillnad for de ar ta mig fan inga engelsman, australiensarna havdar ocksa att detta ar deras husmanskost och typsikt australienskt trots att det inte alls ar australienskt utan engelskt som helt enkelt ar en tradition de tagit med sig fran england nar de skickade ner alla fangar ner hit, detta galler ocksa engelsk frukost – korv, bacon, stekt agg osv – english breakfast men nej enligt australienarna ar det deras pahitt) Hur som helst vi ater nagon form av notkott med potatis, artor och gravy i olika former men anda exakt samma sak. Jag borjar trottna. Steve som kocken heter har tidigare jobbat ute pa bomullsfalten och skordat men har nu av nagon anledning ”befodrats” till kock. Han har ett himla lustigt humor Steve, han blir helt plotsligt valdigt arg for ingen anledning och har satt upp en skylt(ett papper som han skrivit for hand) bredvid koksdorren som det star ”close the bloody door, mate! Christ sake” vilket ar ganska em udda aggressivt mot oss eftersom han ar den som anvander koksdorren mest.
Steve spenderar mycket tid i koket, vilket ar ganska jobbigt for man kanner liksom inte att man har tillgang till koket, man ar som en inkraktare pa hans revir dar han bestammer. Man kan liksom inte ga och rota i skafferiet efter ett afternoon snack for dar star han och vaktar. Vilket ar otroligt drygt nar man ar trott pa maten och faktiskt overvager att leve pa applen och muslibars tills jag lamnar stallet. Nej jag gillar inte att ha en kock.
Nar man skordar bomull bestar mycket tid av att vanta, vanta pa att ”the harvesters” ska skorda bomullen sa de kan dumpa den i modulen som jag sitter och pressar ihop den till balar, vanta pa att de ska bli varmt sa bomullen inte fastnar i the harvesters, vanta pa att det sak sluta regna sa de kan spraya falten igen, vanta pa att sprayen ska fa bomullsbladen att vissna, vanta pa att maskinerna ska bli lagade, vanta pa att nagon ska komma och hjalpa mig lagga tarp pa min klara bomullsbal, vanta pa att det ska sluta regna igen. Och sen vid slutet av vare skift maste alla vanta pa oss modulforare for att vi maste presa ihop den sista bomullen och lagga tarp pa sa vi kan aka hem och ata sheppherspie.
Idag ar vi lediga, for igar blev vi klara med ett bomullsfalt och ska borja pa ett nytt sa vi flyttade alla maskiner och kollade bomullen pa det nya faltet igar. Det var allt for gront for att skordas an sa da ar vi lediga idag. De sa att en storm kommer at det har hallet, vet inte om det regnade inatt men idag ar det soligt iaf. Nar det regnar blir bomullen blot och da kan man inte skorda sa da maste man vanta tills de torkat vilket kan ta ett tag beroende pa hur mycket det regnat. Regnet gor ocksa att det vaxer mer alltsa mer gront sa da maste man spraya igen och vanta minst tre dagar sa det vissnar ordentligt. Sen kanske man kan skorda om det inte borjar regna igen. Alltsa tar det otroligt lang tid att fa nagot gjort om det regnar. Det ar pa det viset jag varit har ute i 5 veckor nu och bara jobbat med bomullen i fem dagar sammanlagt. Men regnar det inte nu sa kommer det forhoppningsvis bli skorda av i minst en vecka. Jag borjar misstanka att jag kommer fa aka direkt harifran till Thailand vilket ar lite drygt for jag hade hoppats pa att jag skulle ha tid att resa lite har innan Thailand, men det kan inte hjalpas.
I Goondiwindi ar vi stammisar pa en pub som heter the Victorian, the Vic. Det finns tva bartenders dar som kanner oss, Shelley en 40+ dam med rok/whiskey rost som alltid bokar in oss pa hotel queensland nar vi druckit for mycket och inte far kora hem. Och nar jag sager vi menar jag inte mig eftersom jag inte har korkort anda sa spelar det ingen roll hur full jag ar eller inte ar. Den andra bartendern heter Amy hon ar nyss fyllda 19 ar och gillar inget har i varlden hon ar en otroligt miserabel person. Den enda gangen vi sett henne i nagon form av glatt tillstand var nar hon sa att hon skulle ga och jaga grisar. Vi frgade da vad jaga gris faktiskt innebar(vi tankte att det maste vara nagon form av slang for nagot annat an att jaga grsar for varfor skulle en 19 arig flicka fran wales som jobbar i en pub tycka att det var sa fantastiskt att jaga gris) Det var inte slang utan de skulle ut och jaga gris. Det hela gar ut pa att de aker ut ett gang bogans(som jag tidigare namt nagon gang ar bogans australiens svar pa hillbillys) pa nagra pickups och sa super de damerna sitter bak pa pickupen och super sig redlosa medan herrarna kilar ivag och skjuter grisar (ibland jagar de grisen med pickupen och dodar grisen pa det sattet) sen dricker de mer sen aker de hem. Fantastiskt.
Goondiwindi har en nattklubb, den heter the Royal. Varje helg kan man traffa alla ungdomar i Goondiwindi dar, helgen efter kan man traffa exakt samma manniskor igen. Kanonkul, 4 av 5 toasters. Smastader ar exakt vad man tror om dem, alla fordomar du nagonsin haft om bonder – de ar sanna!
Ja det var rapporten fran mitt ute i ingenstans, hej.
Mitt eget rum alltsa.
Mitt egna rum ligger i ett hus med heltackningsmattor och en inbyggd veranda. Pa de nio personer som bor har i huset har vi en dusch och en toalett, vilket faktiskt inte ar nagot problem, det later otroligt jobbigt men det ar sallan nagot problem. Huset ligger mitt ute i ingenstans vara narmaste granne ar ett bomullsfalt. Det ar av nagon konstig anledning inte det bomullsfaltet vi skordar.
Har ute har vi ingen mottagning pa mobilerna, man maste aka in till Goondiwindi for att fa mottagning. Det later ocksa otroligt jobbigt men man vanjer sig och det kanns inte sa jobbigt mer som ett faktum, vill jag har kontakt med varlden utanfor maste man ta sig till Goondiwindi forst. I det andra huset vi bodde i hade vi mottagning, inte sa varst bra mottagning men mottagning anda. Och sa hade vi kontoret bara nagra hundra meter fran vart vi bodde sa man kunde leka med internet varje dag om man sa onskade. Har har vi inget kontor med internet men i Goondiwindi har de McDonalds med gratis internet.
I forra huset vi bodde jobbade vi for det mesta inte 10 timmars dagar sa vi fick laga mat sjalva, vilket inte var allt for jobbigt. Matratterna var val ganska intressanta ibland for vi hade ibland lite brist pa mat eftersom Shane var chef forsag oss med mat och ibland tog det lite val lang tid emellan gangerna han forsag oss med mat sa det var verkligen att rota i frysen efter nagot som dog att ata med potatis. Det mesta duger till att ata med potatis sa det var egentligen ingen vild panik, men nagot man klagade pa da.
Nu har vi en kock eftersom vi jobbar minst 10 h varje dag, eller det ar det som ar tanken. Han lagar ocksa mycket potatis och korv och gravy. Och sheppherspie(kottfars, potatismos, artor, majs, lok och typ vilken gronsak som helst alla sheppherdspie ar olika) med gravy. Alltsa valdigt traditionell engelsk husmanskost(ocksa iralndsk husmanskost men fragar man en irlandare sa ar det en otroligt stor skillnad for de ar ta mig fan inga engelsman, australiensarna havdar ocksa att detta ar deras husmanskost och typsikt australienskt trots att det inte alls ar australienskt utan engelskt som helt enkelt ar en tradition de tagit med sig fran england nar de skickade ner alla fangar ner hit, detta galler ocksa engelsk frukost – korv, bacon, stekt agg osv – english breakfast men nej enligt australienarna ar det deras pahitt) Hur som helst vi ater nagon form av notkott med potatis, artor och gravy i olika former men anda exakt samma sak. Jag borjar trottna. Steve som kocken heter har tidigare jobbat ute pa bomullsfalten och skordat men har nu av nagon anledning ”befodrats” till kock. Han har ett himla lustigt humor Steve, han blir helt plotsligt valdigt arg for ingen anledning och har satt upp en skylt(ett papper som han skrivit for hand) bredvid koksdorren som det star ”close the bloody door, mate! Christ sake” vilket ar ganska em udda aggressivt mot oss eftersom han ar den som anvander koksdorren mest.
Steve spenderar mycket tid i koket, vilket ar ganska jobbigt for man kanner liksom inte att man har tillgang till koket, man ar som en inkraktare pa hans revir dar han bestammer. Man kan liksom inte ga och rota i skafferiet efter ett afternoon snack for dar star han och vaktar. Vilket ar otroligt drygt nar man ar trott pa maten och faktiskt overvager att leve pa applen och muslibars tills jag lamnar stallet. Nej jag gillar inte att ha en kock.
Nar man skordar bomull bestar mycket tid av att vanta, vanta pa att ”the harvesters” ska skorda bomullen sa de kan dumpa den i modulen som jag sitter och pressar ihop den till balar, vanta pa att de ska bli varmt sa bomullen inte fastnar i the harvesters, vanta pa att det sak sluta regna sa de kan spraya falten igen, vanta pa att sprayen ska fa bomullsbladen att vissna, vanta pa att maskinerna ska bli lagade, vanta pa att nagon ska komma och hjalpa mig lagga tarp pa min klara bomullsbal, vanta pa att det ska sluta regna igen. Och sen vid slutet av vare skift maste alla vanta pa oss modulforare for att vi maste presa ihop den sista bomullen och lagga tarp pa sa vi kan aka hem och ata sheppherspie.
Idag ar vi lediga, for igar blev vi klara med ett bomullsfalt och ska borja pa ett nytt sa vi flyttade alla maskiner och kollade bomullen pa det nya faltet igar. Det var allt for gront for att skordas an sa da ar vi lediga idag. De sa att en storm kommer at det har hallet, vet inte om det regnade inatt men idag ar det soligt iaf. Nar det regnar blir bomullen blot och da kan man inte skorda sa da maste man vanta tills de torkat vilket kan ta ett tag beroende pa hur mycket det regnat. Regnet gor ocksa att det vaxer mer alltsa mer gront sa da maste man spraya igen och vanta minst tre dagar sa det vissnar ordentligt. Sen kanske man kan skorda om det inte borjar regna igen. Alltsa tar det otroligt lang tid att fa nagot gjort om det regnar. Det ar pa det viset jag varit har ute i 5 veckor nu och bara jobbat med bomullen i fem dagar sammanlagt. Men regnar det inte nu sa kommer det forhoppningsvis bli skorda av i minst en vecka. Jag borjar misstanka att jag kommer fa aka direkt harifran till Thailand vilket ar lite drygt for jag hade hoppats pa att jag skulle ha tid att resa lite har innan Thailand, men det kan inte hjalpas.
I Goondiwindi ar vi stammisar pa en pub som heter the Victorian, the Vic. Det finns tva bartenders dar som kanner oss, Shelley en 40+ dam med rok/whiskey rost som alltid bokar in oss pa hotel queensland nar vi druckit for mycket och inte far kora hem. Och nar jag sager vi menar jag inte mig eftersom jag inte har korkort anda sa spelar det ingen roll hur full jag ar eller inte ar. Den andra bartendern heter Amy hon ar nyss fyllda 19 ar och gillar inget har i varlden hon ar en otroligt miserabel person. Den enda gangen vi sett henne i nagon form av glatt tillstand var nar hon sa att hon skulle ga och jaga grisar. Vi frgade da vad jaga gris faktiskt innebar(vi tankte att det maste vara nagon form av slang for nagot annat an att jaga grsar for varfor skulle en 19 arig flicka fran wales som jobbar i en pub tycka att det var sa fantastiskt att jaga gris) Det var inte slang utan de skulle ut och jaga gris. Det hela gar ut pa att de aker ut ett gang bogans(som jag tidigare namt nagon gang ar bogans australiens svar pa hillbillys) pa nagra pickups och sa super de damerna sitter bak pa pickupen och super sig redlosa medan herrarna kilar ivag och skjuter grisar (ibland jagar de grisen med pickupen och dodar grisen pa det sattet) sen dricker de mer sen aker de hem. Fantastiskt.
Goondiwindi har en nattklubb, den heter the Royal. Varje helg kan man traffa alla ungdomar i Goondiwindi dar, helgen efter kan man traffa exakt samma manniskor igen. Kanonkul, 4 av 5 toasters. Smastader ar exakt vad man tror om dem, alla fordomar du nagonsin haft om bonder – de ar sanna!
Ja det var rapporten fran mitt ute i ingenstans, hej.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)