Imorgon flyttar vi till ett nytt hus dar vi ska bo medan vi skordar bomullen, dar finns inget internet och jag vet inte hur bra mottagning jag har pa telefonen, vilket nog egentligen inte spelar sa stor roll for jag kommer bara jobba hela tiden anda. men om herrskapet onskar sa kan det skickas brev, som jag naturligtvis svarar pa.
Min adress ar da:
Jessica Osterberg
c/o Sea Boardman
P.o Box 605
Goondiwindi 4390
QLD Australia
Det ar val det, juste jag har vart sjuk de senaste tva dagarna, feber, huvudvark och ont i halsen det ar alltid lika trevligt att va sjuk nar det ar ca 30+ ute!
måndag 22 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Halla halla det har ar x22!
Minns nagon den laten? Jag tyckte sjalv aldrig om den maste jag erkanna.
Att olja verandor ar nagot jag blivit en hejare pa de senaste dagarna. Idag avslutade jag min verandaoljande. Forst oljade jag en av mina chefers veranda och hans fru Belinda bjod mig pa lunch med henne och barnen Georgia och Max. Jag fick en croissant med ost, skinka och tomat och en sallad bestaende av avokado, sallad och korsbarstomater. Inget overdrivet itnressant med maten men den smakade. Det intressanta med det hela var att nar vi satt ner vid bordet fragade Belinda vem ber bordsbon (say grace tror ajg det kallas) och barnen tjafsade om vem som skulle be bordsbon sa det slutade med att Belinda fick gora det sjalv. Sa Belinda tackade gud for deras gast(mig the blessing of our guest Jess) Hon tackade gud for att jag var dar! Och sa tacakde hon gud for maten och allt annat man ska tacka gud for nar man ber bordsbon. Jag ver helt forvirrad coh visste ine vad jag skulle gora. Belinda knappte handerna i knat och bojde huvudet nerat och blundade barnen satt mest bara dar och jag visste inte hur ajg skulle bete mig. Jag satt med handerna i knat och forsokte se respektabel ut.
Jag maste saga att det var ganska trevligt anda visa sin tacksamhet eller nat. Jag har kommit fram till att folk som Belinda ar odmjuka och de ar val bra? Eftersom vi svenskar eller de flesta jag kanner inte tror pa gud eller ber bordsbon eller sa. Sa ser vi det som en helgalen grej, ga till kyrkan pa sondagar och lasa bordsbon. Men de ar faktiskt inte sa knappa de ar helt vanliga manniskor – ja ni flesta har sakert redan insett detta men jag har sanna fordomar mot allt som har med gud och religion att gora.
Det ar da dagens insikt, alla religiosa manniskor ar inte galna. Ja det dar med emotionell utveckling och sadar gar ju bra.
torsdag 11 mars 2010
Let it die, let it die, let it fade
Det ar varmt och mina ogon svider lite, det kan bero pa att jag ar trott och/eller att jag inte haft solglasogon pa mig. Solen ar ganska stark men ajg borjar (efter ett ar och tre manader) vanja mig vid solen utan solglasogon.
Det har vart regn och lera i flera dagar, eller typ en vecka, man kan inte skorda bomull nar det regnar darfor har vi inte gjort nagonting pa en vecka. Igar och idag har vi lallat runt med tradgardsjobb och ajg har stadat ur nagra traktorer. Men veckan innan det fanns det itne manga sysslor. Vi roade oss med att aka in till antingen Moree eller Goondiwindi, vi drack en hel del ol och traffade en hel del lantisar. Ha Seamus(egentligen heter han Daniel men han ser ut som en Seamus och han lyssnar nu till Seamus som om han aldrig hetat Daniel) blev kalaspackad nar vi var i Goondiwindi sist. Tanken var att vi skulle aka in och ta nagra glas, det blev ganska manga sa vi tog in pa ett hotel sa ingen skulle behova forsoka nyktra till. Seamus lyckades hitta tva damer, de var fran Goondiwindi och hade bada tre ungar var. De var kring 30 9 ar aldre an Seamus da, men det stoppade da inte honom. Till historierna att det har inte var nagra milfs precis... Hyfsat trevliga var de iaf de bjod mig pa shots vilket ar val vad som kravs for att halla mig glad! Nattklubben vi var pa stangde klockan ett och sen tog vi alla ivag at olika hall. Jag skulle pa efterfest med ett sallskap kladda i skoluniformer. Nar vi precis skulle borja rora oss mot efterfesten hade Mark bestamt sig for att ajg inte fick ga pa efterfest och foste mig i motsatt riktning. Vi var da en samlad trupp igen, jag, Mark, Seamus, Danska Dan och de tva overaldriga damerna som var lika kalaspackade som Seamus.
Jag beslot mig for att ajg ville ha kebab och forsokte febrilt hitta ett stalle som salde kebab, det var omojligt. jag stotte da pa en grupp homo sapiens i liknande alder och tillstand som mig sjalv. Jag redovisade mitt kebabproblem for dem och de sa att det endda stallet man kan fa fyllekak pa ar bp(en bensinmack) som de faktiskt var pa vag till sa jag slog folje.
Jag borjar prata med en ung man som heter Jamie, jag gillar namnet Jamie skarpt och bestamde mig nagon gang under 2009 att ett av mina barn ska dopas till Jamie. Darfor pratade jag med denna Jamie, som senare visade sig heta Jordan trots viss besvikelse fortsatta ajg tala med denna yngling.
Vi gick och pratade och helt plotsligt ser vi att resten av sallskapet forsvunnit, vi fortsatter anda mot bp. Det lustiga nar man ar ute pa landet ar att det ar ute pa landet till och emd nar amn ar i en stad, visserligen en liten stad men lik forbannat en stad. Sa for att komma till denna bensinmack far vi traska genom tva akrar (som tidigare namnt har det regnat i flera dagar) vilket var otroligt lerigt och ajg hade bara sandaler(alska sandaler jag kan bara tanka pa mina ljuslila plastsandaler som jag hade nar jag var liten nar nagon sager sandaler). Mina fotter och ben var tackta av lera men jag kom fram till bp och fick snallt noja mig med fish and chips for nagon kebab hade de minnsann inte.
Jordan however var en ganska intressant figur, han ar ett ar yngre an mig(nagra manader) och ahr redan i denna unga alder en son. Hans som har blivit em kidnappad av sin mamma, eller inte riktigt kidnappad. Men nar man har en vardnadstvist och bor ute pa landet i Australien ar det inte helt ovanligt att en av forladrarna drar ivag med ungarna till nagon remote plats. De behover inte ens lamna sin delstat for att gora detta sa de bryter egentligen inga lagar och det ar mer eller minre helt omojligt att hitta dom eftersom det ar sa stort. Detta hade nu hant Jordan och hans lilla son som jag tror hette James. Jordans syster hade drogproblem, deta kom fram nar jag berattade att jag tyckte Melbourne var en fantastisk plats. Han sa da att han hatade Melbourne, for att hans syster alltid forsvann ner till Emlbourne och kom tillbaka hem som ett vrak. Jag tyckte sa synd om honom han sag sa ledsen ut med sin stackars syster och stulna son, tanka sig vad som kan handa nar man ar sa ung. Och han sag ut som om han var 15 ocksa till raga pa allt. Han berattade ocksa att han oftast kom overns battre med tjejer och folk alltid bara antog att han alltid forsokte stota pa alla tjejer men han ville ju bara va kompis(alska att han bara ville halsa). Jordan var minst sagt en intressant person, jag ar glad att jag traffade honom.
I varat hotellrum var det galet(jag missade galenskapet) Seamus hade tagit med sig de tva aldra damerna och forsokte helt frackt(med danska Dan och Mark och den andra aldra damen i rummet) att fa den em valrosslika aldre damen i sang. Efter att hon en halvtimma tidiagre hade kastat upp alva maginnehallet pa trottoaren utanfor hotellet.
- I don’t care if youu got sick I love you anyway!
All makt at Seamus var befriare.
Det har vart regn och lera i flera dagar, eller typ en vecka, man kan inte skorda bomull nar det regnar darfor har vi inte gjort nagonting pa en vecka. Igar och idag har vi lallat runt med tradgardsjobb och ajg har stadat ur nagra traktorer. Men veckan innan det fanns det itne manga sysslor. Vi roade oss med att aka in till antingen Moree eller Goondiwindi, vi drack en hel del ol och traffade en hel del lantisar. Ha Seamus(egentligen heter han Daniel men han ser ut som en Seamus och han lyssnar nu till Seamus som om han aldrig hetat Daniel) blev kalaspackad nar vi var i Goondiwindi sist. Tanken var att vi skulle aka in och ta nagra glas, det blev ganska manga sa vi tog in pa ett hotel sa ingen skulle behova forsoka nyktra till. Seamus lyckades hitta tva damer, de var fran Goondiwindi och hade bada tre ungar var. De var kring 30 9 ar aldre an Seamus da, men det stoppade da inte honom. Till historierna att det har inte var nagra milfs precis... Hyfsat trevliga var de iaf de bjod mig pa shots vilket ar val vad som kravs for att halla mig glad! Nattklubben vi var pa stangde klockan ett och sen tog vi alla ivag at olika hall. Jag skulle pa efterfest med ett sallskap kladda i skoluniformer. Nar vi precis skulle borja rora oss mot efterfesten hade Mark bestamt sig for att ajg inte fick ga pa efterfest och foste mig i motsatt riktning. Vi var da en samlad trupp igen, jag, Mark, Seamus, Danska Dan och de tva overaldriga damerna som var lika kalaspackade som Seamus.
Jag beslot mig for att ajg ville ha kebab och forsokte febrilt hitta ett stalle som salde kebab, det var omojligt. jag stotte da pa en grupp homo sapiens i liknande alder och tillstand som mig sjalv. Jag redovisade mitt kebabproblem for dem och de sa att det endda stallet man kan fa fyllekak pa ar bp(en bensinmack) som de faktiskt var pa vag till sa jag slog folje.
Jag borjar prata med en ung man som heter Jamie, jag gillar namnet Jamie skarpt och bestamde mig nagon gang under 2009 att ett av mina barn ska dopas till Jamie. Darfor pratade jag med denna Jamie, som senare visade sig heta Jordan trots viss besvikelse fortsatta ajg tala med denna yngling.
Vi gick och pratade och helt plotsligt ser vi att resten av sallskapet forsvunnit, vi fortsatter anda mot bp. Det lustiga nar man ar ute pa landet ar att det ar ute pa landet till och emd nar amn ar i en stad, visserligen en liten stad men lik forbannat en stad. Sa for att komma till denna bensinmack far vi traska genom tva akrar (som tidigare namnt har det regnat i flera dagar) vilket var otroligt lerigt och ajg hade bara sandaler(alska sandaler jag kan bara tanka pa mina ljuslila plastsandaler som jag hade nar jag var liten nar nagon sager sandaler). Mina fotter och ben var tackta av lera men jag kom fram till bp och fick snallt noja mig med fish and chips for nagon kebab hade de minnsann inte.
Jordan however var en ganska intressant figur, han ar ett ar yngre an mig(nagra manader) och ahr redan i denna unga alder en son. Hans som har blivit em kidnappad av sin mamma, eller inte riktigt kidnappad. Men nar man har en vardnadstvist och bor ute pa landet i Australien ar det inte helt ovanligt att en av forladrarna drar ivag med ungarna till nagon remote plats. De behover inte ens lamna sin delstat for att gora detta sa de bryter egentligen inga lagar och det ar mer eller minre helt omojligt att hitta dom eftersom det ar sa stort. Detta hade nu hant Jordan och hans lilla son som jag tror hette James. Jordans syster hade drogproblem, deta kom fram nar jag berattade att jag tyckte Melbourne var en fantastisk plats. Han sa da att han hatade Melbourne, for att hans syster alltid forsvann ner till Emlbourne och kom tillbaka hem som ett vrak. Jag tyckte sa synd om honom han sag sa ledsen ut med sin stackars syster och stulna son, tanka sig vad som kan handa nar man ar sa ung. Och han sag ut som om han var 15 ocksa till raga pa allt. Han berattade ocksa att han oftast kom overns battre med tjejer och folk alltid bara antog att han alltid forsokte stota pa alla tjejer men han ville ju bara va kompis(alska att han bara ville halsa). Jordan var minst sagt en intressant person, jag ar glad att jag traffade honom.
I varat hotellrum var det galet(jag missade galenskapet) Seamus hade tagit med sig de tva aldra damerna och forsokte helt frackt(med danska Dan och Mark och den andra aldra damen i rummet) att fa den em valrosslika aldre damen i sang. Efter att hon en halvtimma tidiagre hade kastat upp alva maginnehallet pa trottoaren utanfor hotellet.
- I don’t care if youu got sick I love you anyway!
All makt at Seamus var befriare.
onsdag 3 mars 2010
True romance can’t be achieved these days…
True romance can’t be achieved these days…
Nu ar jag alltsa mitt ute I ingenstans, eller det ligger melln Moree och Goondiwindi pa gransen mellan New South Wales och Queensland. Mina senaste tva dygn har innehallit en del nya upplevelser. Vi satt pa greyhounden och varan da blivande chef Shane hade bett oss att be busschaufforen att slappa av oss mellan Moree och Goondiwindi. Detta later i mina oron inte riktigt, vada ska vi bara bli avslappta mitt i ingenstans. Mark forklarade da i saklig ton att vi inte gar av bussen forns vi sett Shane. Jag tankte da att tank om vi inte ser honom ska vi bara ga av i Goondiwindi och vanta – tank om han inte dyker upp eller gar att far tag pa? Eller tank om han ar Goondiwindi chainsawmassacre? Jag var monst sagt lite nervig over det hela.
Som tur var dok Shane upp och busschaffisen var schysst och slappte av oss emellan sa allt gick som smort. Efter nagra minuter i bilen anlander vi vid farmen eller det ar inte en farm, det ar var lilla stuga dar vi arbetare bor, ett stort hus dar Shanes foraldrar bor, och nagra plathus som agerar verkstader till alla maskiner.
Den forsta veckan nu har inte bomullsskorden borjat an sa vi gor lite smajobb har och var. Vart forsta jobb var att olja ett timmarstaket. Inte speciellt svart jobb men man blir ojlig, naturligtvis. Sen vart det grasklippning pa en liten bilgrasklippare – jag vet inte vad de heter man kor den iaf och det var kalaskul. Enda tills Mark kom med en jattestor traktor com han klippte graset med. Jag roar mig anda med min lilla grasklippare... Later ju mattligt roligt men jag lyckades roa mig. Det ar inte sa drygt maste jag erkanna.
Shane har sagt att snart ska vi borja plocka pinnar. Alska – Yrke: Professsionell Pinn Plockare. Det finns en del nya falt har ute, de har alltsa huggt ner en massa trad och de ska sa en masa grejer dar men det finns en massa pinnar och skit fran traden de huggt ner men inte stadat upp ordetnligt an. Sa vart jobb kommer vara att plocka pinnar – HA plockepinn! Men nar plockepinnet ar klart och bomullsskorden borjat kommer jag sitta pa nagon bomullsmodul tror jag det kallas. Vad man gor ar att sitta pa en enorm maskin som pressar ihop bomullen. Det ar ett ganska enkelt jobb, det svarste ar att klara av varmen. Sa jag hoppas det gar bra.
Och vet ni vad det finns en dansk kille har ute han heter Dan. Idag kom han tillabks till var lilla stuga men en dod Emu pa sin pickup – han hade alltsa jagat en emu(en stor fagel som ser ut som en struts) Han undrade om jag hittat nagon stor kniv i koket som jag stadat. (jag har spenderat ca 7 timmar av mitt liv med att stada upp det har smutsiga koket nu ar det ”rent” – de flesta av er skulle nog inte noja er med ett sant har kok men man har inte sa hog standard nar men lever som jag gor (alska att jag leker martyr och tycker lite synd om mig sjalv – jag vill ha pannkakor nar jag kommer hem mama ) Men nu ar koket typ rent jag har stadat som aldrig forr men det var ta mig tusan extremt smutsigt!)
Jag hade inte hittat nagon stor kniv i koket som vi kunde cutta upp emun med. Jag petade lite pa emuns fot som sag mycket udda ut. Sen tyckte jag att det var laskigt och beslot mig att inte ha nagot mer med emun att gora. Dan akte ivag och dumpade emun efterso han ine hade nagot att skara upp den med. Alltsa kunde vi inte ata den, jag tror att om man ska tillaga en emu far man nog gora som amn gor emd en kalkon eller kyckling. Hursomhelst blev det ingen emu till middag.
Och hur kunde jag glomma, nar jag skulle klippa graset pa ett stalle som lag en bit ifran farmen sa lastade vi upp grasklipparen pa ett slap som vi satte pa en pickup. Nar vi skulle aka tillbaka till farmen hade vi bade pickupen och en traktor att kora tillbaka och det var bara jag och Mark. Sa jag fick kora pickupen med slap alldeles ensam – ja det later otroligt lamt men for att for forsta gangen vara i en bil utan nagon som sitter bredvid mig och sager vad jag ska gora sa tycker jag att jag var en duktig hest. Jg kom val upp i som snabbast 45 km/h men Mark sa att inte ens han skulle kora snabbare pa grund av att sl;apet inte skulle klara det... Det var laskigt och jag var ltie radd men det var roligt ocksa. Sen fick jag kora Dan nagra hundra meter vilket gick lite sadar eller jag behover lite ovning pa att vaxla.. blir lite hackigt d och da.. em hela tiden.. men det ar val en vanesak.. em jag.
Forhoppningsvis far jag kora lite mer imorgon och resten av veckan ocksa.
Ja.
Emjo de var val det.
Nu ar jag alltsa mitt ute I ingenstans, eller det ligger melln Moree och Goondiwindi pa gransen mellan New South Wales och Queensland. Mina senaste tva dygn har innehallit en del nya upplevelser. Vi satt pa greyhounden och varan da blivande chef Shane hade bett oss att be busschaufforen att slappa av oss mellan Moree och Goondiwindi. Detta later i mina oron inte riktigt, vada ska vi bara bli avslappta mitt i ingenstans. Mark forklarade da i saklig ton att vi inte gar av bussen forns vi sett Shane. Jag tankte da att tank om vi inte ser honom ska vi bara ga av i Goondiwindi och vanta – tank om han inte dyker upp eller gar att far tag pa? Eller tank om han ar Goondiwindi chainsawmassacre? Jag var monst sagt lite nervig over det hela.
Som tur var dok Shane upp och busschaffisen var schysst och slappte av oss emellan sa allt gick som smort. Efter nagra minuter i bilen anlander vi vid farmen eller det ar inte en farm, det ar var lilla stuga dar vi arbetare bor, ett stort hus dar Shanes foraldrar bor, och nagra plathus som agerar verkstader till alla maskiner.
Den forsta veckan nu har inte bomullsskorden borjat an sa vi gor lite smajobb har och var. Vart forsta jobb var att olja ett timmarstaket. Inte speciellt svart jobb men man blir ojlig, naturligtvis. Sen vart det grasklippning pa en liten bilgrasklippare – jag vet inte vad de heter man kor den iaf och det var kalaskul. Enda tills Mark kom med en jattestor traktor com han klippte graset med. Jag roar mig anda med min lilla grasklippare... Later ju mattligt roligt men jag lyckades roa mig. Det ar inte sa drygt maste jag erkanna.
Shane har sagt att snart ska vi borja plocka pinnar. Alska – Yrke: Professsionell Pinn Plockare. Det finns en del nya falt har ute, de har alltsa huggt ner en massa trad och de ska sa en masa grejer dar men det finns en massa pinnar och skit fran traden de huggt ner men inte stadat upp ordetnligt an. Sa vart jobb kommer vara att plocka pinnar – HA plockepinn! Men nar plockepinnet ar klart och bomullsskorden borjat kommer jag sitta pa nagon bomullsmodul tror jag det kallas. Vad man gor ar att sitta pa en enorm maskin som pressar ihop bomullen. Det ar ett ganska enkelt jobb, det svarste ar att klara av varmen. Sa jag hoppas det gar bra.
Och vet ni vad det finns en dansk kille har ute han heter Dan. Idag kom han tillabks till var lilla stuga men en dod Emu pa sin pickup – han hade alltsa jagat en emu(en stor fagel som ser ut som en struts) Han undrade om jag hittat nagon stor kniv i koket som jag stadat. (jag har spenderat ca 7 timmar av mitt liv med att stada upp det har smutsiga koket nu ar det ”rent” – de flesta av er skulle nog inte noja er med ett sant har kok men man har inte sa hog standard nar men lever som jag gor (alska att jag leker martyr och tycker lite synd om mig sjalv – jag vill ha pannkakor nar jag kommer hem mama ) Men nu ar koket typ rent jag har stadat som aldrig forr men det var ta mig tusan extremt smutsigt!)
Jag hade inte hittat nagon stor kniv i koket som vi kunde cutta upp emun med. Jag petade lite pa emuns fot som sag mycket udda ut. Sen tyckte jag att det var laskigt och beslot mig att inte ha nagot mer med emun att gora. Dan akte ivag och dumpade emun efterso han ine hade nagot att skara upp den med. Alltsa kunde vi inte ata den, jag tror att om man ska tillaga en emu far man nog gora som amn gor emd en kalkon eller kyckling. Hursomhelst blev det ingen emu till middag.
Och hur kunde jag glomma, nar jag skulle klippa graset pa ett stalle som lag en bit ifran farmen sa lastade vi upp grasklipparen pa ett slap som vi satte pa en pickup. Nar vi skulle aka tillbaka till farmen hade vi bade pickupen och en traktor att kora tillbaka och det var bara jag och Mark. Sa jag fick kora pickupen med slap alldeles ensam – ja det later otroligt lamt men for att for forsta gangen vara i en bil utan nagon som sitter bredvid mig och sager vad jag ska gora sa tycker jag att jag var en duktig hest. Jg kom val upp i som snabbast 45 km/h men Mark sa att inte ens han skulle kora snabbare pa grund av att sl;apet inte skulle klara det... Det var laskigt och jag var ltie radd men det var roligt ocksa. Sen fick jag kora Dan nagra hundra meter vilket gick lite sadar eller jag behover lite ovning pa att vaxla.. blir lite hackigt d och da.. em hela tiden.. men det ar val en vanesak.. em jag.
Forhoppningsvis far jag kora lite mer imorgon och resten av veckan ocksa.
Ja.
Emjo de var val det.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)