You could be happy and I wont know

Jag har nu 29 dagar kvar i Sverige innan jag åker tillbaka till the land down under.
Nu kom jag att tänka på ett skämt jag hörde härom veckan (inte av en australiensare):
Do you want an Australian kiss? Whats an australian kiss? Sort of like a French kiss but down under. HA!
Förträffligt roligt, och nej det var ingen austrliensare som någonsin använde sig av det skämtet när jag var där nere - det finns hopp om världen trots allt.

Så nu har jag alltså vart hemma i 22 dagar(ja, jag räknar dagarna), det känns som ett år. Jag är sjukt uttråkad. Vart är alla? Varför hör ingen av sig?
Ja det känns ju inte fel att jag åker tillbaka, nu är ju de uträtt iaf.

Så vad har jag sysslat med när jag vart hemma inte mycket. Duckit öl, vin och en del cider. Ja - det känns otroligt viktigt att alla vet exakt vad jag har duckit.
Jag har inte sytt mycket alls, Liisas korsett har blivit lidande av detta. Jag ska hitta min inspiration och börja sy med ens mycket snart. Jag fattar inte vart den tagit vägen min inspiration. Jag är som i en koma, jag gör ingenting. Jag bara är och tittar på film. (Tillsammans är bäst i hela världen.) Jag skulle sy som en toka när jag kom hem, jag skulle njuta av Stockholm och göra saker varje dag för att verkligen ta vara på tiden hemma.
Så blev det inte. Jag känner en sådan olust till allt. Allt är tråk och ingen hör av sig så då hör inte jag heller av mig för jag känner mig så otroligt oengagerad. Inget känns det minsta intressant.
Jag har inte ork till något så då tittar jag på film. Jag har bara läst en bok sen jag vat hemma. EN endaste liten bok, jag brukar läsa konstant speciellt nu när jag BARA har fritid. Men icke inget läsande alls. Jag känner inget intresse. Enda anledningen till att jag gör något alls är för att inte få för dåligt samvete över att jag inte tar vara på tiden.

Som idag jag sover till tolv och är otroligt trött men masar mig upp för att nu är klockan tolv och jag kan inte slösa på dagen mer nu. Så går jag ut på min morgonpromenad, det är min dagliga ritual som jag alltid står fast vid. Det är den enda rutin jag desperat håller mig fast vid! Eller de är ett bra sätt att starta dagen på om jag ska va ärlig, lite kvalitetstid med iPod och motion. Kan livet bli bättre än en morgonpromenad, egentligen?

Och då kan man ju undra om jag vill börja min dag med kvalitetstid med iPod och motion, varför springer jag inte bara då?
Ja det kan jag berätta så slipper ni undra för det vet vi ju att ni gör.
Springer man då blir man svettig, jag hatar att svettas. Och springer man då måste man springa en längre sträcka än om man går, eftersom det i regel går snabbare. Och då kommer alltså jag behöva visa upp mitt stånkande, stönande, flämtande, svettiga jag med rödsprängt ansikte i ful frisyr iklädd jävla gympabyxor, sporbh och nån ful spandextop som bara förbannade stilomedvetna jävla sportfånar har på sig och tycker att de ser lite käcka ut i.
Och sen bara det att från att man går upp på morgonen till att man faktiskt är ute i det fria och har sin kvalitetstid med iPod och motionerar så tar det mycket längre tid om man ska ta på sig sina jävla gympabyxor, sportbh och fula spandextop. Och inte att glömma man måste ha på sig strumpor och skor passande att springa i. Vilket tar dubbelt så lång tid som att hitta ett par smutsiga jeans och en t-shirt och ett par utslitna flipflop.
Dessutom skumpar det ju så förfäligt när man springer. Lyckos mig som har stora tuttar lix! Ja och så skumpar det överallt där man har det minsta uns fett(älska att jag får det att låta som att jag bara har ett uns fett överallt), precis överallt. Jag brukar känna mig som en dreglande bulldog när jag får för mig att springa (när jag ser bussen komma och jag vet att jag inte kan va sen). Varför en dreglande bulldog? Jo för att gud skänkte mig hamsterkinder som fladdrar som några jäva jag-vet-inte-vad när jag springer!
Därför tar jag en morgonpromenad.

Och sen efter min morgonpromenad har jag inte gjort nåt alls, duschat och ätit frukost, klätt mig och sminkat mig. Det har tagit mig två timmar och 45 minuter, vad lider jag av?
Ha och apropå fukost så berättade min äslakde mama för mig att nu har vi minnsann TRE yoghurtar hemma, citrus, jordgubbe OCH blåbär! Hallelulejah Jesus är här och han tog med sig TRE yoghurtar. Jag åt av blåbärsyghurten till frukost, den var god. Jag gillar yoghurt.
Yoghurt.

Juste vi har köpt en ny kanin han heter Mr.Hide och har lika stora öron som Dumbo.