Nu har jag provpackat klart!

Så det har väl hänt en del sen jag skrev sist. Jag har lyckats bryta armen, mycket stolt över mig själv.


Min lillebror hade vart jävlig som aldrig förr under hela dagen och för att jävlas tillbaka så tänkte jag att jag skulle stänga in honom på toaletten. Inget överdrivet genomtänkt, Didrik går in på toaletten och jag stänger in honom innan han hunnit tända(lampknappen sitter på utsidan - vilket är perfekt för att jävlas med den som sitter på toaletten). Jag lyckas hålla honom instängd ett tag. Jag hinner till och med ropa ut i förtjusning "Haha, jag är nog starkare än dig!"

Mitt segerrus blir kortvarigt, snorungen lyckas bräcka mitt järngrepp och börjar skjuta upp dörren och jag bara glider med dörren. Naturligtvis står det något precis bakom mig så jag ramlar baklänges och tar emot mig med vänsterhanden. Det gör väldigt ont. Juste till historien hör att jag under dramat ringde upp sandra och hon svarar precis när jag faller. Jag lägger på eftersom jag inte märkte att hon svarat. Sen smiter jag in på mitt rum och väser till Didrik att jag ska strypa honom om jag brutit armen. Inne på mitt rum klappar jag på min onda arm och hoppas vid kristus att jag bara stukat den.


Sandra har nu hunnit ringa upp till min mobil och undrar vad som hänt, jag upprepar vad som hänt och kvider att det nog blir bättre snart. Det är då två timmar kvar tills vi ska vara på Pers kalas.

När jag lagt på känner jag mig helt plötsligt väldigt illamående så jag försöker bota detta genom att dricka en massa vatten och och lägga mig på soffan och gnälla. Mama tittar då på min arm och vi ser båda hur den svullnar mer och mer (är inte svullnar ett ganska äckligt ord jag tänker på något hårigt och fuktigt).

Mama gör som alltid och ringer sjukvårdsupplysningen trots att vi aldrig någonsin får några värdefulla svar.
"När man gör sig illa så gör det ju ont" - får jag till svar när jag ringer och berättar om min olycka. Sjukvårdsupplysningen har gjort det igen!

Efter jag fått den underbara lösningen ringer min kära mor till sin vän Anna. Anna är undersköterska och har själv brutit armen så vi åkte dit. Min mama var redan inbjuden på julfika. Anna kom snabbt fram till att den nog var bruten. Jag kom snabbt fram till att jag inte ville sitta på akuten hela natten så det tog vi på söndagen.

Hos Anna stannade vi kvar ganska länge. Jag, Sandra och lilla I drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. När vi var klara med det skjutsade mama oss till Pers kalas och där stannade jag kvar till fyra tror jag det blev.


Dagen efter åkte vi till huddinge sjukhus och det gick fort - från att vi kom dit tills att vi gick därifrån tog det endast två timmar och då röntgades jag och gipsades!